Storåns dalgång

Landskapet

Storåns dalgång är belägen mellan Rävlanda och Hällingsjö. Dalgången består av lösa avlagringar som inlandsisen och dess isälvar lämnat efter sig. I avlagringarna har sedan Storån eroderat sig ner och bildat raviner. De sluttande ravinsidorna är antingen betade eller skogsklädda. Odlingslandskapet karaktäriserar området och åkrarna breder ut sig i dalgången som är ett representativt exempel på odlingslandskap i skogsbygden. Bebyggelsen ligger samlad i smala stråk utmed dalsidorna och ovanför gårdarna tar skogsklädda berg vid. Jordbruket i form av både bete och odling håller landskapet öppet. På flera ställen bland annat runt Gisselbäcken, växer fuktiga lundartade lövskogar där fuktighetskrävande lövskogsarter trivs.

Under ytan

Genom dalgången slingrar sig (meandrar) Storån och vattnet flyter relativt lugnt. För många vattenlevande arter med speciella krav på sin livsmiljö är ån av stor betydelse. Förutom Lygnernöring som har sina lekområden i Storån och dess sidobäckar finns arter som flodpärlmussla, ål och bäcknejonöga. På 1800-talet fanns det gott om lax och öring i hela vattensystemet. Men i början av 1900-talet byggdes ett kraftverk i Lygnerns utlopp och det satte stopp för laxens och havsöringens vandring upp mot Storån. Utbyggnad av vattenkraft har också skett i Storån vilket har gjort att insjööringen i Lygnern också har minskat kraftigt. För att få fisken att trivas igen har man under 2006-2009 byggt fiskvägar förbi vandringshinder och rivit dammar som inte används.

Fascinerande liv

I Storån lever flodpärlmusslan som är bland det mest långlivade djur man känner till. Den kan bli över 100 år gammal och det äldsta exemplaret, med en aktningsvärd ålder på ca 280 år har man funnit i en å i Norrbotten. Eftersom de kan bli så gamla kan man använda skalet från en död mussla som en slags miljöindikator. Om skalet analyseras kan man få fram om det funnits föroreningar i vattnet över tid.

När flodpärlmusslans ägg befruktas utvecklas mikroskopiska larver (glochidier) som lever sin första tid på musselhonans gälar. Efter ett tag måste larverna hitta en fisk vars gälar de kan haka fast på där de kan utvecklas vidare. Men det fungerar inte med vilken fisk som helst utan det måste vara lax eller öring, annars dör larverna efter ett tag. Larven blir till en liten mussla som är ungefär en halv millimeter när den släpper från fisken. När man känner till flodpärlmusslans ekologi förstår man att det kan vara kärvt för den att överleva. Pärlfisket som var på väg att utrota flodpärlmusslan förbjöds 1994. Flodpärlmusslan är rödlistad vilket innebär att artens fortlevnad inte är tryggad på sikt. Källa: ArtDatabanken.

Kulturmiljö

Storåns dalgång är en typisk jordbruksbygd med en lång historia av jordbruk som man kan känna igen på husen och ladornas byggnadsskick, de bevarade fägatorna, odlingsrösena och stengärdesgårdarna. Längs fägatorna gick kor och hästar på väg hem till gården från betet på utmarkerna som låg lite längre bort. Större delen av dalgångens odlingsmark är fortfarande i bruk och får, hästar och kor betar i området. Det öppna landskapet och artrikedomen finns idag tack vare det sätt som området har brukats under lång tid. Brukare och boende i dalgången har en nyckelroll för att dessa värden ska bestå.

Natur- och kulturinventeringar

En inventering av naturvärden och kulturmiljön i Storåns dalgång genomfördes 2005 och innehåller även förslag på åtgärder för att säkerställa och förhöja natur- och kulturvärdena. Den tidigare inventeringen var från 1975. Efter inventeringen har en informationsbroschyr tagits fram. Inventeringarna och broschyren samt vissa restaureringsåtgärder som genomförts har ingått i ett lokalt naturvårdsprojekt och har medfinansierats av Naturvårdsverkets statliga bidrag för lokal naturvård.

Riksintresse

Storåns dalgång är av riksintresse för både natur- och kulturmiljövården. Riksintressen gäller geografiska områden som har utpekats därför att de innehåller nationellt viktiga värden och kvaliteter.

Det finns riksintressen som bland annat rör vägar, fiske, mineralresurser, naturvård, kulturmiljövård och friluftsliv. Det handlar om att man inom samhällsplaneringen ska se till att det blir en god hushållning med mark och vatten. Boverket har det övergripande ansvaret gällande riksintressen men det är Länsstyrelsen som bevakar dem. De får inte skadas påtagligt av exempelvis nya byggprojekt.