Förskoleåren en viktig utvecklingsperiod
De första åren, fram till tre års ålder, är den viktigaste utvecklingsperioden som hjärnan någonsin genomgår. 80 procent av barns hjärnkapacitet utvecklas före fem års ålder. När barnet föds är antalet nervceller i hjärnan förhållandevis litet och är inte tydligt sammankopplade med varandra. Det nyfödda barnets hjärna påverkas därför väldigt mycket av vilken stimulans den får.

Under de första levnadsåren så sker det en miljon synapsbildningar i sekunden. Synapsbildningen mellan nervceller är nödvändig för att vi ska kunna lära oss nya saker och att olika delar av hjärnan ska kommunicera med varandra. Mellan åldrarna 3 och 5 år tillbringar de flesta barn i Sverige 40 procent av sin vakna tid i förskolan. Pedagoger i förskolan har därmed stor påverkan på barnens utveckling (Edfeldt, 2024).
Språkutveckling
Barn utvecklas i olika takt. Några pratar tidigt, andra är tidiga med att gå. Hur tidigt ett barn är i en förmåga är en kombination av arv och miljö. Det som också påverkar är i vilket skede vi får stimulans utifrån att vi har olika inlärningsfönster vid olika perioder. Språket är ett sådant exempel. Vid födseln kan nyfödda uppfatta många fler språkljud än vuxna. Mellan 6 och 12 månaders ålder minskar barnets förmåga att uppfatta språkljud hos främmande språk. Barnen blir däremot bättre på att uppfatta ljuden i det primära språket. Ju mer man pratar med barnet desto bättre blir det på att endast fokusera på språkljuden i det primära språket. Det beror på att man då stärker vissa nervbanor på bekostnad av andra (Klingberg, 2021). Om vi tar liknelsen att vi går över en gräsmatta så plattas gräset till lite grann, men reser sig snart igen. Men om vi ofta går på samma ställe så kommer det efter ett tag bildas en stig. Likadant är det med nervbanor. De som ofta används blir som upptrampade stigar - de är lätta att gå på. Så genom god undervisning hjälper vi barnen att trampa upp vägar som vi vill att de lättare ska kunna gå på.
Vikten av trygga lärmiljöer
Hjärnan är som mest formbar under förskoleåldern och det är då vi har lättast för att lära oss nya saker. Hjärnans stora förmåga att anpassa sig till sin omgivning är inte enbart positivt. För barn som växer upp i otrygga miljöer kan det få negativa konsekvenser. Exempelvis har de ofta ett högt påslag av stresshormonet kortisol. Om hjärnan utsätts för höga kortisolnivåer under lång tid blir den överkänslig och tolkar lättare in hot. Det påverkar i sin tur hur barnet kommer att samspela med sin omgivning. Barnet får då svårare att läsa av omgivningen, reglera sina känslor och förmågan till koncentration och inlärning minskar. (Pakulak, 2024)
De senaste årens forskning inom neurovetenskap har visat att våra hjärnor reagerar på samma sätt när vi utsätts för ett socialt hot som för ett fysiskt hot. Ett socialt hot kan exempelvis vara att det vi säger på ett möte ignoreras eller att vi inte blir medbjudna på lunch med kollegorna. Neurologiskt händer då samma sak som om vi skulle möta ett reellt fysiskt hot. Våra hjärnor bestämmer sig på mindre än en sekund ifall situationen vi befinner oss i upplevs hotfull eller belönande. Vid hot får vi minskad tillgång till våra exekutiva funktioner. Vi får också svårare att samarbeta och blir begränsade i våra perspektiv. Så att skapa en trygg, positiv och inkluderande lärmiljö är avgörande för att vi alla ska kunna lära oss, prestera och må bra.
Lek stimulerar till inlärning
Dagens samhälle, och även förskola/skola, är uppbyggt på ett sätt som gör att vi lägger hög arbetsbelastning på våra arbetsminnen. Det är ett mycket stort spann vad gäller arbetsminne hos barn. Många och långa instruktioner gör exempelvis att ett stort antal barn faller bort, då deras arbetsminne helt enkelt inte räcker till (Nutley, 2022). När små barn är aktiva och involverade i situationen och exempelvis får sjunga eller hjälpa till att sätta upp bilder så ökar deras möjlighet att fokusera och behålla uppmärksamheten på det som är viktigt under längre stunder (Klingberg, 2021).
För att barn ska lära sig optimalt, så behöver man koppla den nya kunskapen till sådant de redan kan. Det är också hjälpsamt för inlärningen att det är sådant som berör känslomässigt. Lärande bör därför ske på ett sätt så att det väcker känslor av att det är roligt, spännande och intressant. För små barn sker det naturligt genom leken. Olika slags lek med olika material där barn får upptäcka med sina sinnen, använda sin motorik och kreativitet aktiverar flera delar av hjärnan och stärker inlärningen (Edfelt, 2024).
För barn i förskoleålder är dock den allra viktigaste stimulansen samspelet med vuxna. Barn lär sig genom att vara tillsammans med andra och imitera. De har en stor drivkraft att söka sig till andra människor och relatera till dem. Hjärnan påverkas starkt av den känslomässiga relationen till de vuxna som är viktiga för barnet, i första hand föräldrar men också pedagoger (Nutley, 2022).
Sex viktiga punkter för att barn ska lära och må bra
- Det viktigaste för barns kognitiva utveckling är samspel med vuxna. Ge det tid!
- Involvera så många sinnen som möjligt vid inlärningsprocessen genom att använda olika material och uttryckssätt. Hitta också en undervisningsform där barnen kan vara aktiva. Då involveras fler nervceller, vilket gynnar inlärningen.
- Avlasta barns arbetsminne t. ex. genom bildstöd och tydliggörande pedagogik. Tänk igenom fördelningen av aktiviteter så det inte blir flera aktiviteter som kräver fokus eller stillasittande efter varandra.
- Skapa en trygg och inkluderande lärmiljö. Otrygghet och stress är negativt för hjärnans utveckling.
- Lärande sker bäst när barn får göra mycket av det de redan kan och lägga till lite nytt. Barn som är osäkra eller tycker det är svårt med en lek eller aktivitet kan behöva göra den i förväg. Problemskapande beteenden inträffar oftast när något är för svårt.
- Det som berör oss känslomässigt lär vi oss lättare. Gör saker som väcker känslor, som är roliga och spännande.
Referenser
Edfeldt, David (2024). Hjärna i förskolan: vägen till barns lärande och utveckling. Stockholm: Gothia kompetens.
Klingberg, Torkel (2021). Den lärande hjärnan om barns minne och utveckling. Stockholm: Natur & Kultur.
Nutley, Sissela (2022). Distraherad: hjärnan, skärmen och krafterna bakom. Stockholm: Natur & Kultur.
Pakulak, Eric. Seminarium om hur hjärnans förmåga till anpassning skapar sämre förutsättningar för barn i otrygga miljöer. Hämtad 18 november 202 Länk till annan webbplats.4.
Agneta Einarsson, skolpsykolog
